Del 2 i en artikelserie. Den globala ekonomin samt efterfrågan och utbud av arbetskraft på den internationella arenan påverkar kontinuerligt i allt högre grad de nationella arbetsmarknaderna. Den utvecklingen anses bero på att det i stor utsträckning har idkats en nyliberal finanspolitik som har öppnat världshandeln och försvårat enskilda staters möjligheter att påverka gränsöverskridande processer.
Fördelningen av den ekonomiska välfärden är ojämnare än tidigare såväl mellan olika länder som inom dem. Även på arbetsmarknaden har det skett en uppdelning i vinnare, tjänare och förlorare. Denna utveckling har, enligt nyliberalismens kritiker David Harvey, lett till att en del av befolkningen har blivit väldigt förmögen, medan en betydande del har blivit utanför tillväxten och rentav fått det sämre.
Förändringar i den globala ekonomin har viktiga följder för den internationella migrationen. Även om flyttrörelserna idag regleras mera än tidigare, har staterna dock begränsade möjligheter att påverka dem. Hur märks detta i Finland?
Två globala arbetsrelaterade migrationsströmmar
Den globala arbetsrelaterade migrationen har uppdelats i två väldigt olika flyttströmmar. Den första av dem utgörs av sakkunniga inom industrin, universitetsforskare och andra speciellt eftertraktade experter. Toppchefer och elitidrottare är exempel på arbetare som det betalas furstliga ersättningar till och tävlas om. Kimi Räikkönen och Jorma Ollila torde vara Finlands mest kända och framgångsrika globala arbetare.
Regeringarna välkomnar expertarbetskraften och kan även erbjuda dem lättnader vad gäller skatter och uppehållstillstånd. Dessa världsmedborgare är i allmänhet högt utbildade, språkkunniga och smidiga kosmopoliter som upplever att världen är öppen och full av möjligheter. I Finland hör exempelvis de indiska Nokia-ingenjörerna till den kategorin.
Bilden ser totalt annorlunda ut i den andra ytterligheten av den arbetsrelaterade migrationen. Det nya proletariatet och invandrarna får ta hand om det dåligt betalda och tunga arbetet som inte duger åt huvudbefolkningen. Flyttarna har ofta, men inte nödvändigtvis, den sämsta utbildningen, och är även annars väldigt långt från de salongsvana kosmopoliterna. Deras värld är inte lika öppen och de är inte heller alltid så välkomna. Deras namn förekommer på löpsedlarna endast i egenskap av problemfall.
I Finland finns väldigt många invandrare inom branscher som till exempel renhållning, transport och utskänkning. Dessa yrken behövs eftersom de fungerar som en inkörsport till arbetsmarknaden, men situationen blir problematisk om det inte finns möjlighet att jobba upp sig till andra uppgifter. Invandrarna upplever oftare än andra glastaket som hindrar avancemang inom arbetslivet. Östen Wahlbeck, som har forskat i turkarnas företagsamhet i Finland, konstaterar att företagarbanan är ett alternativ för många - och ofta även den enda utvägen.
Båda arbetsrelaterade flyttströmmarna är nödvändiga i dagens värld, eftersom de kompletterar behovet av arbetskraft såväl i konkurrens- som servicesamhället. Situationen är en utmaning för såväl migrations- som integrationspolitiken eftersom det krävs olika slag av åtgärder för att uppmärksamma olika grupper.
Erfarenheter från huvudstadsregionen
Jag har tillsammans med den indiska antropologen Lalita Gola utfört fallstudier i huvudstadsregionen angående indisk och nepalesisk arbetsrelaterad migration. För intervjuerna utvaldes arbetstagare på etniska restauranger samt inom informations- och kommunikationsteknologin. Resultatet för deras del visade tydligt de två globala flyttströmmarnas inverkan på att bosätta sig i Finland.
De globala experterna är krävande kunder och det finns en stor efterfrågan på deras kunnande. De får dock ofta sin röst hörd vad gäller krav och önskemål. De karriärinriktade arbetstagarna övervägde olika alternativ och många av dem planerade att flytta vidare. För dem är framtiden öppen, och ett tydligt bevis på det är att till exempel barnen får en engelskspråkig undervisning vilket gör det lättare att flytta vidare.
Däremot var det så gott som självklart för arbetstagarna på de etniska restaurangerna att de stannar i Finland. Även för barnens utbildning valdes det finskspråkiga alternativet. Barnens bättre möjligheter till utbildning var också en viktig orsak till att stanna. Däremot funderade de inte på att flytta vidare eller återvända till hemlandet på grund av de höga kostnaderna det medför, eller åtminstone hade tanken skjutits på framtiden.
Och i fortsättningen?
Under ekonomiskt bra tider kan flyttströmmarna anses ha en tämligen god inverkan. Under dåliga tider framhävs däremot sårbarheten hos både experter och dem som utför grundläggande arbeten. Experterna verkar ofta i en engelskspråkig arbetsmiljö och då den egna branschen får problem har de svårt att flytta till andra uppgifter. De som gör det grundläggande arbetet är ofta de mest sårbara på arbetsmarknaderna och enligt erfarenheter i andra länder hör de till dem som först blir arbetslösa. Företagsamhet kan dock öka tryggheten.
Enligt denna uppfattning klarar den globala arbetsrelaterade migrationen dåligt av förändringar på arbetsmarknaderna och dessutom är möjligheterna för dessa arbetstagare att få annat arbete sämre än för andra. Under sämre ekonomiska tider ökar således invandrarnas andel av de arbetslösa, vilket i sin tur ökar kritiken mot invandrarna.
Dagens globala arbetsrelaterade migration står inför problem som inte kan lösas utan aktiviteter utanför arbetsmarknaderna. Arbetsmarknaderna torde även i framtiden till viss del förändras snabbt och oförutsebart. Bästa sättet att förbereda sig för detta är att utveckla invandrarnas allmänna kompetens vad gäller både utbildning och språkkunskaper. Det skulle ligga i allas intresse att invandrarna skulle fördelas så jämnt som möjligt på arbetsmarknaderna.
I Finlands regerings migrationspolitiska program får en ökning av den arbetsrelaterade invandringen ett öppet understöd. Utvecklingen under de senaste åren har dock visat att statsmaktens förmåga och vilja att ens försöka styra dessa flyttrörelser har varit minimal. Följaktligen har företag och kommuner blivit de verkliga aktörerna, vilka de facto inte kan anses vara ansvariga för flyttrörelsernas helhetsinverkan. Dessutom är hela vidden av den arbetsrelaterade migrationen oklar eftersom den fria rörligheten inom Europeiska unionen försvårade uppföljningen. Det verkar som om inte alla dimensioner angående den arbetsrelaterade migrationen skulle vara helt genomtänkta.
Tuomas Martikainen,
[email protected]
Forskardoktor, Finlands Akademi/Åbo Akademi
